Konstfack Degree Exhibition 2015 / Vårutställning 2015
The piece is about overcoming, about memories and destructive ties, about the space which opens up once a condition passes, the blank space where the adult ego returns to the cradle. On another level, it deals with gestalt itself; with creativity as a protective measure; where the ego rests in the great ceramic cradle and destructive feelings can sublimate to trophies in the shape of countless ceramic tiles; a filter in which a positive, creative mania replaces the negative. In the dialogue between the text-filled tiles and the cradle with the adult gestalt, a question is raised, a tension that can be entered by the observer, where not just the forms – but also the materials – make their presence felt. What relationships prevail between the different parts of the piece, between the text and the adult gestalt, between the cradle and the trophy tiles? It this about vulnerability or rebirth? About something broken into pieces or the whole? A straight-out confession or something more subtle?
Verket handlar om övervinnande, om minnen och destruktiva anknytningar, om mellanrummet som öppnar sig när ett tillstånd blir förflutet, den blanka ytan där det vuxna jaget börjar om från vaggan. Det handlar också, på en annan nivå, om själva gestaltningen, om det kreativa som en skyddsmekanism, där jaget vilar i den stora keramiska vaggan och destruktiva känslor kan sublimeras till troféer i form av otaliga keramikplattor; ett renande där en positiv och skapande mani ersätter den negativa. I dialogen mellan de textfyllda plattorna och vaggan med den vuxna gestalten öppnas en fråga, en spänning som betraktaren kan träda in i, där inte bara formerna, utan även materialet gör sig gällande. Vilka förhållanden råder mellan verkets olika delar, mellan texten och den vuxna gestalten, mellan vaggan och troféplattorna? Handlar det om en utsatthet eller en pånyttfödelse? Om något sönderslitande eller något helande? Är det en ren självbekännelse eller något mer subtilt?
