Konstfack Degree Exhibition 2015 / Vårutställning 2015
An Object That Wants
Objects influence human behaviour. Objects guide, challenge, serve or irritate human beings. Most of the time, in the everyday, objects are simply taken for granted and it is precisely at this moment — when people are unaware of things surrounding them — that objects influence our behaviour the most.
The concept of objects having agencies, as described so excellently by the anthropologist Alfred Gell in 1998, still seems difficult to embrace for most academics. Although within the field of gender studies, this phenomenon seems self-evident and broadly accepted.
Undoubtedly, there are gaps between different academic directions, abysses of conflicting interests or purposes, which seldom are bridges, except when artistic work is involved. Artistic work, such as the objects created by the six graduates from Ädellab, can be bridging different theoretical approaches with the everyday.
The concepts of incorporated agencies within jewellery and corpus have become natural at Ädellab. Embracing this idea leads to using the media of jewellery or corpus as channels of awareness for social issues. It is not self-absorbed jewellery circling around its own purpose the graduates present to us; neither is it “corpus selfies.” The works of the 2015 graduates are reflecting on addictions in society, irrationality towards concepts of safety, transitional spaces of urban society, healing processes, environmental issues and aspects of humanity in relation to national borders.
The narratives of the works are urgent. The formats of jewellery and corpus are relatively small. Yet, similar to the insight that my mother’s lipstick has influenced my perception of femininity, the objects of the graduation work will play a role, no matter how big or small, in the further development of society. This is the agency of the graduates and this is the power of their objects.
Karen Pontoppidan, Professor of Jewellery and Corpus
Ett objekt med vilja
Objekt påverkar mänskliga beteenden. Objekt vägleder, utmanar, tjänar eller irriterar mänskliga varelser. För det mesta, i vardagen, tas objekt bara för givna och det är precis i detta ögonblick – när människor är omedvetna om sakerna som omgärdar dem – som objekt influerar vårt beteende som mest.
Konceptet att föremål har makt, som beskrevs så utmärkt väl at antropologen Alfred Gell 1998, verkar fortfarande vara svårt att ta till sig för de flesta akademiker. Emellertid verkar fenomenet vara självklart och överlag accepterat inom genusvetenskapen.
Otvivelaktigt finns det sprickor mellan olika akademiska inriktningar, avgrunder av motstridiga intressen eller ändamål, vilka sällan har broar, förutom när det handlar om konstnärligt arbete. Konstnärligt arbete, som de föremål som skapats av de sex avgångsstudenterna från Ädellab, kan överbrygga olika teoretiska infallsvinklar i det vardagliga.
Konceptet av införlivad makt inom smyckeskonsten och corpuskonst har blivit naturliga på Ädellab. Att omfamna denna idé leder till en användning av smyckekonst och corpuskonst som kanaler för medvetenhet om sociala frågeställningar. Det är inte självupptagna smycken som cirkulerar sitt eget syfte som avgångsstudenterna presenterar för oss; inte heller är det “corpus selfies”. Konstverken som presenteras av 2015 års avgångsstudenter reflekterar missbruk i samhället, irrationalitet gentemot säkerhetskoncept, transitytor i det urbana samhället, läkandeprocesser, miljöfrågor och aspekter av medmänsklighet i relation till landsgränser.
Konstverkens narrativ är angelägna. Formaten inom smyckeskonsten och corpuskonsten är relativt små. Trots det kommer examensarbetena, på samma sätt som insikten att min mors läppstift har influerat min uppfattning av feminitet, spela en roll, oavsett hur liten eller stor, i den fortsatta samhällsutvecklingen. Det här är studenternas inflytande och det här är kraften i deras objekt.
Karen Pontoppidan, professor i smyckeskonst och corpuskonst
