“Everyday life” can perhaps be understood as the way that humans—as individuals, groups, or in society at large – normally act, think, and feel in our daily lives. Everyday life defines us, as well as our understanding of the world around us, and of each other. It becomes a form of normality on which we base our behaviour, our choices, our thoughts, and our preconceptions.
Whose everyday life are we talking about?
The bachelor students at Ädellab ask questions about everyday life and how it is characterised by the interactions we have throughout it. This becomes the point from which their interpretative works depart. Their work is about the fear we experience when we feel exposed; how distance makes us numb to the suffering of others; and the intolerance that unfamiliar bodies are faced with. They discuss the marginalisation that occurs when we suffer mental ill-health or when we age. They also show a willingness to initiate a dialogue about masculinity, while testing possible approaches to the female body and the concept of femininity.
In the students’ works, taboos, fears, and prejudices meet courage and resistance. Their questions are discussed through their own experiences, but also through dialogue with others. Hence, they become urgent issues that challenge the prevailing order.
The questions asked by these students matter to all of us.
Miro Sazdic Löwstedt, Senior Lecturer in Crafts, specialising in jewelery
Vardaglighet kanske kan förstås som sätt på vilka vi människor som individer, grupper eller i samhället i stort normalt handlar, tänker och känner i det dagliga livet. Vardagen definierade oss och vår förståelse för vår omvärld och varandra. Den blir till en sorts normalitet som står till grund för vårt beteende, våra val, tankar och föreställningar.
Vems vardag handlar det om?
Kandidaterna på Ädellab ställer frågor kring vår vardag och hur den präglas av det vi möter i den. Dessa blir utgångspunkter för deras gestaltande arbeten. Det handlar om egna rädslor då vi känner oss utsatta, hur avstånd gör oss avtrubbade för det som drabbar andra eller den intolerans främmande kroppar ställs inför. De diskuterar bland annat det utanförskap som uppstår då vi drabbas av psykisk ohälsa eller då vi åldras. Hos dem finns också viljan att inleda samtal kring maskulinitet, samtidigt som möjliga förhållningssätt till kvinnokroppen och femininitet prövas.
I studenternas arbeten möter tabun, rädslor och fördomar mod och motstånd. Deras frågor diskuteras genom egna, kända erfarenheter men också i dialog med andra. Här blir de till angelägna frågeställningar som utmanar en rådande ordning.
Frågorna dessa studenter ställer är viktiga för oss alla.
Miro Sazdic Löwstedt, lektor i konsthantverk med inriktning mot smyckekonst