Konstfack Degree Exhibition 2015 / Vårutställning 2015
Have you ever had an object that had so much character that you decided to give it a name? In many cultures, it’s just common sense that all things have a soul or life-force. Animism is an anthropological construct that describes these phenomena when talking about tribal world views. I turn the animistic looking-glass back at western culture to find that in similar ways, we interact with certain products as we would with living creatures. It happens when your car doesn’t start and is seen as having “a will of its own”, or when you see the two buttons on your radio forming the eyes on a face, or in the purring sound of your coffee maker that isn’t somehow all machine.
My degree project investigates neo-animism and its possibilities to develop stronger emotional bonds between user and object. The results may be new forms of communication, behaviour change and irresistible cuteness.
Har du någonsin haft ett objekt med så mycket karaktär att du gav det ett namn? I många kulturer är det bara sunt förnuft att saker är besjälade eller besitter en livskraft. Animism är ett antropologiskt begrepp som beskriver detta fenomen inom ursprungsbefolkningars världsåskådningar. Jag vänder det animistiska förstoringsglaset tillbaka mot västvärlden och finner att vi på liknande sätt interagerar med vissa produkter som med levande varelser. Det händer när bilen strejkar och ses som att den har en “egen vilja”, det händer när två knappar på radion blir till ögon på ett ansikte, eller i ljudet från kaffebryggaren som på något sätt är mer än maskinellt.
Mitt projekt undersöker neo-animismens möjligheter till starkare band mellan användare och objekt. Resultaten kan bli nya kommunikationsformer, beteendeförändring och oemotståndlig gullighet.
