Konstfack Degree Exhibition 2015 / Vårutställning 2015
This projects aims to examine how I, as an artist and ceramist, can initiate a conversation about bullying. I approach this task by allowing the clay to communicate the stories and experiences of bullying which I myself suffered during my teenage years, and to discuss how this experience still to this day affects me negatively. First and foremost, this is an introspective examination of the different feelings that bullying has created within me, and a way to allow myself, after many years of shame and silence, to open up and speak out. I believe that the less society talks openly about bullying, the more shameful it becomes. Unfortunately, it is often the victim that feels both guilt and shame, which gives the bully more leeway. My story is only one of many, but hopefully it can still inspire others to share their experiences and thus challenge this unnecessary taboo.
I det här projektet vill jag undersöka hur jag som konsthantverkare och keramiker kan öppna upp samtalsklimatet kring mobbning. Jag tar mig an denna uppgift genom att låta leran förmedla berättelser och erfarenheter av den mobbning jag själv blev utsatt för under mina tonår och hur den, långt senare i livet, fortfarande påverkar mig negativt. Det är främst en djupdykning i de olika känslor som mobbningen har skapat inom mig, ett sätt att, efter många år av skam och tystnad, få öppna mig och tala ut. Min övertygelse är att ju mindre man talar öppet om mobbning, desto mer skambelagt blir det. Tyvärr är det ofta offret som tar på sig både skuld och skam, vilket ger mobbaren större spelrum. Min historia är en mikroskopisk del i en alltför vanlig företeelse, men förhoppningsvis kan den ändå inspirera andra till att dela med sig av sina erfarenheter och på så vis bryta lite av ett onödigt tabu.
