Det finns gränser och indelningar som det inte är tänkt att vi ska gå över, kategorier som vi förväntas passa in i, vissa sätt att leva som vi ska rätta oss efter och vissa beteenden som inte är önskvärda eller anses onaturliga. När dessa gränser överträds förlorar vi vår legitimitet, vårt självbestämmande, vår rätt till intressen och våra fysiska kroppars autonomi. Vi kläms in i kategorier fyllda med ideologier som omges av till synes ogenomträngliga och oförsonliga gränser för vår egen subjektivitet. Dessa gränser förnekar människans komplexitet: du måste antingen förkasta kategorier eller mångdubbla dem i oändlighet.

Detta kategorisystem bygger på binära indelningar. Man antingen är eller är inte någonting: normal/avvikande, naturlig/onaturlig, vi här/de där borta. Att misslyckas med att passa in i normen ger upphov till skam och innebär en förlust, en reducering från person till sak, att förkastas som ett ting. Vad som framträder är kroppen i limbo, kroppen på gränsen.