Can we create a context in which we become less judgemental and hard on our bodies, and instead become comfortable and open?
Every day, we are judged based on the size and appearance of our bodies.
Advertisements in the public sphere contribute towards our simplified interpretation of our surroundings.
As such, fictional borders are created that we constantly have to adapt and adhere to.
Architecture is how people act towards one and other.
Through showering, we get under our own skin and that of others. In doing so, we will undress social hierarchies and instead connect the bodies that are sharing the space.
Kan vi skapa ett sammanhang där vi blir mindre dömande och hårda mot våra kroppar, och istället gör oss till bekväma och möjliga?
På daglig basis blir vi bedömda utifrån våra kroppars storlek och utseende.
Reklamen i det gemensamma rummet bidrar till vår förenklade avläsning av omgivningen.
Då skapas fiktiva gränser som vi ständigt måste anpassa oss efter och ducka för.
Arkitektur är hur vi människor agerar med varandra.
Med duschandet som medel kommer vi in på bara skinnet på oss själva och andra. Då klär vi av de sociala hierarkierna och länkar istället samman kropparna i rummet.