Today, social interaction is shaped by technological developments. Physical contact and real, face-to-face conversations have become increasingly unusual – perhaps even a rare commodity?
We see people everywhere that are glued to their smartphones. Via social media, we share our food, our relationship statuses, a picture of our feet in the sand, in order to portray a sense of well-being. However, if we look closer, we are all standing alone, with our arms crossed, with the latest earphone models pressed firmly into our ears.
Society is constantly developing. We mainly focus on individuals, however, humans are by origin pack animals and depend on others – on one another – as individuals, for survival.
Here, I explore the human and how we relate to artefacts, but above all, other people, in everyday life. I want to create a meeting place in the public sphere that invites groups, selected by chance, to meet and interact with each other.
Dagens sociala umgänge är format av den tekniska utvecklingen. Fysisk kontakt och det levande samtalet mellan fyra ögon har blivit allt mer sällsynt – rent av en bristvara?
Överallt ser vi människor med en smartphone som fastklistrad i handen. Via sociala medier delas maträtter, civilstånd och fot mot sand-bilder för att leverera en känsla av välbefinnande. Fäster vi blicken mot verkligheten däremot, står vi tysta med armarna i kors och hörlurar av nyare modell djupt intryckta i öronen.
Samhället är under konstant utveckling. Fokus är riktat främst mot den enskilda individen medan människan, som från grunden är ett flockdjur, är beroende av andra – och varandra – som individer för att överleva.
Här undersöker jag människan och hur vi förhåller oss till artefakter men, framför allt, andra människor i vardagen. Jag vill skapa en mötesplats i det offentliga rummet som bjuder in, av slumpen utvalda, grupper att mötas och interagera med varandra.